.

Nu mitt i natta tänkte jag skriva men det är den inte ännu, funderar lite här ..
Vad var det som gick fel & varför känner jag ett sånt hat mot dig men endå sån kärlek? Allt du säger känns som lögn & varje gång jag hör ditt namn kan tårarna rinna i en evighet.
Nej jag har funnit ut att det är så kär-lek. Nejdå jag är ingen deppig människa som inte tror på kärleken, bara just nu hah :)

Gud säger gud, vart tar världen oss?
Jag ska komma tillbaks till mig, bli mig själv igen som alltid var lycklig och peppad, aldrig ledssen utan det var lycka rakt igenom.

Jag vet inte vad, jo det vet jag, du är inte som jag vill. Du är inte dig & verkligen inte den människan du vill vara. Du åstakommer inte med det du vill i ditt liv.

OK varför ens bryr jag mig?! för att jag är jag och du är du.