Mardrömmen
En person som jag känt sen jag var 12 år, en underbar människa som har gått bort, som nu lämnat denna verklighet. Jag är i chock, som dom flesta andra också är. Jag vill inte förstå, jag förstår inte. Detta är inte sant, snälla säg mig det nån ? Jag minns när jag och minna kompisar satt på mitt rum & smygdrack i sodär 13 årsåldern, då kommer hon in med det största leendet utan att ens knacka på dörren "sitter ni här era snorungar". Hon älskade att jävlas med mig, jag var liten i hennes ögon, (även om hon var mycket mindre) jag var den lilla Lotten i hennes ögon. Hon har sett mig växa upp och var med genom minna tider & jag hennes. Det var en av min systers bästa vänner. Jag minns inte en enda dag hon inte var hos oss när vi bodde på Råtorp, blont hår, för blont, brunkräm så det räcker & blir över till hela stan men endåså så himla fin. Som på midsommar 09 i år, sa hon det rätt ut "du har alltid vart en som en lilla syster för mig". Och det stämmer så bra, när Jesscia var sur på mig, var alltid hon där. Dom var två. Du var en av dom för mig.
Detta gör ont och jag vill inte ens tänka att detta är sant. Vill bara vakna upp & känna detta var ju bara en mardröm. När kommer jag få höra dinna suck om du vet vad & vem, när kommer jag få se ditt smile och höra ditt håniga skratt, när när när när ??
Tänker på er alla närmaste, familja & andra nära och kära & detta är plågsamt för alla, för plågsamt. Det är för overkligt, för mig, dig & alla.Smärta, ja det är pricis vad det är.
Man vill bara skriva ut, hur mycket allt är så värdelöst ibland, men vad hjälper dig. Aldrig får vi dig tillbaks igen.
Detta gör ont och jag vill inte ens tänka att detta är sant. Vill bara vakna upp & känna detta var ju bara en mardröm. När kommer jag få höra dinna suck om du vet vad & vem, när kommer jag få se ditt smile och höra ditt håniga skratt, när när när när ??
Tänker på er alla närmaste, familja & andra nära och kära & detta är plågsamt för alla, för plågsamt. Det är för overkligt, för mig, dig & alla.Smärta, ja det är pricis vad det är.
Man vill bara skriva ut, hur mycket allt är så värdelöst ibland, men vad hjälper dig. Aldrig får vi dig tillbaks igen.
Kommentarer
Trackback
